Ängel, jag älskar dig till universums slut och tillbaka

Jag börjar närma mig slutet på min trauma terapi. Och har det gett nå resultat? Javisst, det har det. Men ångesten har fortfarande vart för hög enligt min terapeut. Och jag höll med. Så jag fick en läxa, och den här läxan som jag var riktigt skeptisk över och sa rakt ut ”nej, kommer aldrig ske. Jag tänker inte göra det”, kommer hem förklarar det till min sambo och frågar… ”vad tjänar jag på det här?” jag får till svar.. vad har du att förlora? Varför skulle du inte?” så jag bestämde mig för att göra den.. Och, jisses vilken känsla det har vart, de här var exakt de jag behövde uppenbarligen. För min ångest har sjunkit och jag känner mig lugnare än vanligt.

Det är så härligt, för det här innebär så bra nya möjligheter! Jag får börja jobba igen, jag kan börja fokusera på andra saker. Dom här episoderna i mitt liv har tagit.. nästan hela mitt liv, bokstavligt och metaforiskt talat men jag har överlevt och jag står här! Med nya bekantskaper, en ny kärlek, ett nytt hem, ett nytt mående, en ny framtid, en ny svärfamilj, en ny liten knodd (min systerson) och jag kunde inte vara mer nöjd över allt som har hänt det sista månaderna. Jag för dryga ett år sen stod tomhänt på gatan, sårad, hemlös, och panikslagen; står (sitter just nu) här idag, med ett liv som jag aldrig trodde skulle få bli mitt.

Jag har längtat, jag har bett, jag har vädjat, jag har önskat om det här så länge. Tillslut kom det. Och mannen som har stått vid min sida i vått och torrt. Under alla mina rundor av galna stunder av förtvivlan, panik, noja, paranoia, kan jag inte tacka nog över som kom in i mitt liv i stunden jag behövde en ängel. För mig, så är han en ängel som skickades till mig.

För jag har aldrig stött på någon som ger mig så mycket respekt. Nån som förstår att allt jag säger och gör inte är personligt,utan har perspektiv och förstår vart jag kommer ifrån. En man som har vart där och hållit om mig när jag har ramlat ihop av gråt och han har stöttat mig så jag har kunnat ställa mig upp igen. Den här underbara mannen förtjänar allt i världen och jag ska ge det till honom. För utan honom, hade jag vart vilsen. Min egna lilla lodare, som har krossat banan för alla andra. Jag kan inte ha vart mer lycklig, nöjd, euforisk av mitt val varje dag att få vakna och somna bredvid honom.

Terapin har gett mig resultat, absolut. Men det hade aldrig kunnat gå utan min man. Han är min ängel

Snapchat-407241089

Påminnelse!

Helgen. Den har  vart lugn. fått påminna mig själv att vila från träningen! Så igår åkte vi till julmarknad i Hjo, super mysigt. Hitta 2 böcker som föll mig exakt i smaken. lite grejer hem och idag är det ansiktsmask och handling på agendan. en lugn dag helt enkelt. Vilket kan behövas till kommande vecka med en del möten jag inte ser fram emot.

Balans

Allt handlar om balans. Återigen balans. Balansen mellan känslorna, balansen med träning och måltider etc etc. Alla vakanser kan rubbas, men se då till att återigen skaffa frid och få tillbaka balansen. Annars finner du inge frid. Hitta balansen. Håll balansen. Öva, öva på hålla balansen.

Acceptansen och styrkan

En del av terapin är att faktiskt förstå att det här har hänt mig. Det är sanningen oavsett hur jag vrider på det. Så är den onekligen och sann. Det här har hänt mig, de går inte att rymma ifrån, springa ifrån eller skjuta undan. Jag måste lära mig att acceptera det här och finna en frid i det hela. Det är sanningen och den är svår. Men en vacker dag så kommer jag ha accepterat det här till 100%

Skillnaden från nu och ett halvår tillbaka, är att jag faktiskt har börjat kunna lägga det här till minnen. Att jag ser de här som något jag kan plocka fram och ta styrka ifrån, en inspiration ifrån. Jag ska inte låta det här integrera med mina känslor. Jag ska vara fri att göra det jag vill, må exakt som jag vill må, hitta nya passioner och faktiskt bara vara ute bland folk utan bli psykiskt utmattad. Det här är fortfarande sanningen, det gör det inte okej men jag kan låta det flyta som ett minne så jag kan få leva det liv jag vill och förtjänar. Jag förtjänar det.

När allt börjar ge resultat 

Dagarna går och jag känner mig allt piggare för varje dag och bättre. terapin börjar ge resultat! Och för varje gym pass jag gör, känns helt otroligt. Känner mig så stark i kroppen. Ännu bättre är samtalet jag fick igår om att när jag kommer tillbaka till arbetslivet vill den gamla platsen ha tillbaka mig! Åh, jag blev så glad och tacksam!

för ett halvår sen skulle jag skrattat om nån hade kommit fram till mig och sa ”om ett halvår, så börjar du komma ut ur din storm, din ångest kommer lägga sig och du kommer se allt klarare på livet” så hade jag dött av skratt. För hade inte trott en sekund inombords på denne person. Men ack!! vad fel man kan ha! Jag ser faktiskt en glimt av ljus. Damn, alla personer som stöttat mig. Innerligt tack!

Im free to choose

Är inne på sista delen av alla mina måltrauman. Och det är den delen jag absolut inte velat göra. Men det är nog den som gnager på min ångest och tar fortfarande upp mycket tankar, skuldbeläggning och energi. Den ligger närmast i tiden, närmast i hjärtat och gjorde nog mest skada utan att jag velat inse det och lagt skulden på många andra händelser. Men nån gång måste man sluta blunda och faktiskt erkänna vad som egentligen är grunden till det hela. Och från botten av mitt hjärta och själ, så vet jag till stora delar vad det var som fick mig ur balans under de sista traumat.

Och en annan sak som jag kan säga botten av mitt hjärta; TACK, livshändelser, personer och ”omständigheter”!  Alla gånger ni stampade och högg mig. Ni anar inte vad ni har satt för spår inom mig som har fått mig att förakta er och tanken på er får mig att känna mig illamående samtidigt som ledsamhet. Men kan inte tacka ER nog över att ni samtidigt fick mig att öppna och gå en stig med en hel värld av kärlek, respekt, empati och ömsesidighet. Från hela mig har ni ett meddelande att ta in. Im gonna make a statement

Go!

i sushi could


kan nog inte säga för mycket, eller för lite.. det finns heller inget mitt emellan. bara vibrationerna från ekot av mina känslor som visas tydligt. men finner inga ord som någonsin kommer kunna passa in i smaken för hur det här biten smakar. bitter eller ljuv, skör eller hård. frågan återstår vilket är mest värd? den ljuvliga? eller den bittra? för känslorna ekar fortfarande mellan händelserna och klipporna där ute..

frilllannnnss

blev så jäklans nöjd över klippningen! luggen försvann (eftersom jag inte plattar luggen), så den klipptes in i håret efter mittbena, med uppklipp och urtunning av håret, känns så fräscht! sitter på bowlingen medan mannen kör match. heja heja!