Inspirationskälla

Jag är härmed klar med trauma terapin! Ska dock fortsätta gå på terapi, men ni anar inte hur skönt det är att avslutat den biten! Jag har gått igenom så mycket tungt och haft så mycket känslor som inte borde vart mina från början, sen när allt annat lastades på känns dom sakerna inte lika stora längre även om jag behöver prata om de.

Och klarar jag gå igenom en sån här tung terapi och ändå överleva… kan jag fortsätta gå på terapi för att inte trilla tillbaka. Det allra jobbigaste för mig under den här perioden är inte bara själva terapin, utan också om frågan vem är jag utan depression och ångest? Man kommer inte hur man var innan mina år under kaos. Vissa saker och personlighetsdrag börjar komma fram mer och mer. Som virrpannan nummer 1! Noll koll på saker, för nu har jag energi att tänka på flera saker samtidigt och tyvärr… det slutar ALLTID i katastrof, hittar aldrig mina saker…

Men mest av allt är att jag har börjat kunna se mig själv som en inspirationskälla istället för ett offer, eller en tjej som mår dåligt och inte förtjänar och må bra pga det hon har gjort… Nej, tvärtom, jag är stark som har tagit mig igenom det jag har gjort. Jag är en inspiration om folk bara skulle veta min berättelse. Så jag får ta den kraften och driva mig framåt. För jag tycker man ska få se sig själv som en inspiration, då kan den aldrig försvinna.