Puzzles

Hela livet har känts som man har fått plocka upp pusselbitar och försöka sätta dom rätt på sig själv. Man har fått byta ut bitar, vridit och vänt. Man har tryckt ner den för att få den att passa men ändå bara blivit ett stort tomt hål där sen. Kollat på den där kartong biten med alla pusselbitar i och ingen har verkat passa.

Nån gång kanske man har fått turen att få nån rätt på plats men lika fort har den gått sönder och man har fått försöka laga den på nått sett. Precis som en pusselbit kan bli trasig så kan man laga den.Blir kanske inte det snyggaste och kanske inte ser ut som den sitter på rätt plats även om den gör det.

Människor, upplevelser, beslut, omständigheter, möjligheter, vägar, korsningar, rondeller, tankar, känslor. Många färger i en och samma pusselbit som ska stämma in för att den ska passa. Funkar den inte, släng den eller måla om den eller slipa om den. Men låt den inte få just den biten på dig tom, låt dig få rätt pusselbit

Man kan bara hoppas på att innan livet är slut att man har hunnit bygga klart sitt pussel. För varje bit räknas som du tar dit, plockar bort, sätter fel eller rätt. Det är endast du som också kan känna om den är där den ska vara. Mina har fallit ner många gånger, och har haft stora hål, satt dom så fel men många börjar landa på plats och jag ser mig själv som en säkrare person, en tryggare. Mina bitar börja falla på plats, i alla fall det här pusslet. Sen får man se vilket nästa pussel blir.