Im free to choose

Är inne på sista delen av alla mina måltrauman. Och det är den delen jag absolut inte velat göra. Men det är nog den som gnager på min ångest och tar fortfarande upp mycket tankar, skuldbeläggning och energi. Den ligger närmast i tiden, närmast i hjärtat och gjorde nog mest skada utan att jag velat inse det och lagt skulden på många andra händelser. Men nån gång måste man sluta blunda och faktiskt erkänna vad som egentligen är grunden till det hela. Och från botten av mitt hjärta och själ, så vet jag till stora delar vad det var som fick mig ur balans under de sista traumat.

Och en annan sak som jag kan säga botten av mitt hjärta; TACK, livshändelser, personer och ”omständigheter”!  Alla gånger ni stampade och högg mig. Ni anar inte vad ni har satt för spår inom mig som har fått mig att förakta er och tanken på er får mig att känna mig illamående samtidigt som ledsamhet. Men kan inte tacka ER nog över att ni samtidigt fick mig att öppna och gå en stig med en hel värld av kärlek, respekt, empati och ömsesidighet. Från hela mig har ni ett meddelande att ta in. Im gonna make a statement

Go!

Magiska under

När dagarna blir allt mörkare fortare, vet man att vintern närmar sig.. Och då vet man hur viktigt det är att suga åt sig sol timmarna man får denna tid på årstiden! 

När man själv känner sig som ett mörker som vandrar omkring just nu. känslorna över allt som har med terapin att göra, gör mig förvirrad, förbannad och ledsen. =mörker.

kanske ett fluffigt mörkt moln. som ska lämna av åska, regn och blixtrar innan det lugnt och fint kan skingra sig och låta solen komma fram. Jag ser det som en fin metafor som passar in just nu. Blixtar och dunder just nu.. 

gången av helvetet 

Nu. nu går det fram! eller, kanske bak? ja, börjat med grov göra i mitt mående. och herre min gud, ge mig min styrka, ge mig ljus och vägledning. Det behöver jag, ge mig inspiration och motivation, ge mig kreativitet och viljestyrka. 

För att återgå till de minnena man allra helst vill glömma, förtrycka, pressa bort – är inte en dans på rosor eller törner. det är en ren brännande skärande gång på eld och glas. 

börjat med ett av det djupaste, äldsta ärren jag har inom mig. Övergreppet för 10 år sen. 10 hela år. 10 år. 120 månader. Som jag har kämpat att trycka ner, glömma bort och täcka över. nu, igen ska det bli färskt Och dras upp. Så ge mig all styrka jag kan få, jag vill inte bränna mig allt för mycket eller skära upp. Jag klarar den här gången av helvete 

Vår gris 

similia.

När similia lämnades in imorse kändes okej, men en känsla! Timmarna gick, och de har inte ringt, sen ringer dem och säger att op gick jätte bra och hon ligger och sover. så vi skulle hämta henne mellan 16-17. När vi kommer dit så måste jag gå ut och ringa ett samtal.

När en veterinär kommer ut och säger att similia är jätte dålig och kan inte andas. Ska vi göra allt eller ska vi låta henne somna in? Mannen frågar om hon kommer ha en chans att överleva och svaret va det vet man aldrig.. 

Gråten bara kom och jag tänkte bara att mammas gris ska inte få lida mer, låt henne somna in. Springer efter veterinären och frågar om jag få vara där med henne. Jag gick in, och mannen.. Klappade henne och hörde henne kipa efter luft. Pussade henne på pannan och säger bara om och om igen att allt är okej. 

Chock, ledsen.. mammas gris. ❤ Våran starka tjej, som slogs mot undervikt, vanvårdade tassar och sneda tänder. Gav oss glädje med sina hopp och sina små tassar!

similia, mammas groda

Ska åka till veterinären med min lilla gris som har fått en jätte stor knöl på halsen… Mammas lilla tjej, hoppas det bara är en böld som dom behöver ta hål på, mamma kan inte förlora dig! 

när man har förlorat någon

ibland kommer verkligheten ifatt… och det gör den nu. du fanns alltid där för mig, och inte jag för dig. jag hoppas du förlåter mig från himlen. och jag hoppas du förstår att jag alltid älskat dig. du har lämnat oss, med våra skal o själar på jorden. du lämna ditt skal och själen har farit nån annan stans.. men du kommer alltid finnas i mina tankar.